Dressyrfestivalen i Värnamo – när planerna ändras men hjärtat blir fullt


 I helgen var det dags för Dressyrfestivalen i Värnamo. Planen var att starta både Gevalia och Lilleman. Men precis som så många gånger förr blev det inte riktigt enligt plan...

Gevalia skoddes på måndagen förra veckan och verkade inte vara helt nöjd med detta. Med sitt mindre imponerande uppförande lyckades hon trampa ner ena framhoven på skon, med tåkappan och eventuellt någon söm under hoven. Först såg det inte ut att vara någon större fara, men när jag red henne efteråt kändes hon inte riktigt som vanligt. Hon var absolut inte halt, men det var ändå något som störde.

På tisdagen tog vi en lugn skrittrunda för att inte belasta henne i onödan om hon var lite öm efter skoningen. Men på onsdagen märkte jag redan när jag vände henne i stallgången att något inte stod rätt till. När jag tog ut och longerade henne syntes det tydligt – hon var halt på frambenet. Hoven var varm och pulsen i benet var tydligare än normalt.

Vi lade omslag direkt för att hjälpa henne, och Lisette kom ut och tittade på henne. Vi tog  av skon och lade nytt omslag. Sedan dess har hon fått vila. I lördags var hon betydligt bättre, så nu hoppas jag att hon känns bra igen så att vi kan sätta på skon och komma tillbaka till vardagen. Men det innebar förstås att alla hennes tre planerade starter under helgen fick strykas.

Grundplanen för Lilleman var att han bara skulle gå en klass på söndagen. Men när Gevalia fick stå över ändrade jag upplägget, så istället fick Lilleman gå en klass på fredagen och en på söndagen.

Och vilken liten stjärna han var!

Han uppförde sig exemplariskt i precis alla situationer – lastning, att stå i transporten och vänta, hantering, framridning och inne på tävlingsbanan. Mitt mål var att rida ett avslappnat program där det viktigaste var att han skulle få en positiv upplevelse av tävlingsmiljön.

Som min tränare sa:

"Du ska inte gå för några perfekta poäng, utan han ska ha roligt på banan."

Jag tycker verkligen att vi lyckades med det. Att vi dessutom red ihop procent som var långt över mina förväntningar gjorde det hela ännu roligare. Och när det sedan visade sig räcka till en fjärdeplacering blev det förstås en extra bonus.



Men det som överraskade mig mest var hur känslosamt allt blev.

För första gången startade jag min egen uppfödning.

Lilleman är avkomma efter min älskade Thyra – hästen som tog mig med på min första riktiga dressyrresa. Tillsammans gick vi från de allra lägsta klasserna till att rida Medelsvår B. Det var med henne jag började känna mig som en dressyrryttare på riktigt.

När Thyra senare skadade sig och behövde en längre vila passade jag på att betäcka henne. Resultatet blev Lilleman.



Men livet ville annorlunda.

När Lilleman bara var fyra månader gammal drabbades Thyra av kemisk lunginflammation. Trots alla försök gick hennes liv inte att rädda. Det är utan tvekan det svåraste jag har upplevt med mina hästar. Jag var fullständigt förkrossad, och att köra hem från sjukhuset med ett litet mammalöst föl i släpet är ett minne som fortfarande gör ont att tänka på. 💔

💔Att förgått säga hej då 💔

Därför betydde den här helgen så mycket mer än bara två tävlingsstarter.

Att få sitta på den här fantastiska individen som fick en så tuff start i livet. Att känna hur bra det kändes. Att sedan se filmerna efteråt och verkligen se vilken fin häst han har blivit.

Det gav tårar i ögonen då, och det gör det även nu när jag skriver detta.

En obeskrivlig känsla. 💕





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Livet med djur!

Bild
Jag har påbörjat så många inlägg den senaste tiden, men haft svårt att landa i något som verkligen känts rätt att dela. Ibland fastnar orden, kanske för att ämnet är tungt, eller för att känslorna är för starka. Men nu väljer jag att skriva om något som är både viktigt och väldigt jobbigt. När är det dags för ditt djur att vandra vidare? När det gäller hästar handlar det tyvärr många gånger om skador som aldrig blir bra. Då är det veterinären som gör bedömningen om hästen kan leva ett fortsatt värdigt liv – eller inte. Och just ordet värdigt är så oerhört viktigt att stanna upp vid. Alltför ofta är det våra egna egoistiska känslor som får styra. Kärleken, rädslan för sorgen och oviljan att släppa taget gör att vi blundar för det som egentligen är bäst för djuret. Det bland det svåraste med att ha djur är att behöva fatta beslutet när det är dags att avsluta ett liv. Tyvärr väntar många djurägare för länge med att ta bort gamla eller sjuka djur. Det innebär att djuret får lida – ibla...
Läs mer

Ny vecka och solen skiner!

Bild
Ny vecka och solen skiner 🌞 Denna vecka fokuserar vi på markarbete , och jag har lagt upp övningar som både stärker hästens kropp och hjälper dig som ryttare att finslipa din inverkan. Vi kommer arbeta med upphöjda bommar på rakt spår samt bommar lagda i bågar på marken. De röda bommarna kommer ridas i både stora och små bågar – men även på rakt spår. Att rida rakt över bommar som ligger lite snett är en riktigt bra utmaning för rakriktningen, både för hästen och ryttaren. Här gäller det att hålla linjen, behålla rytmen och ha tydliga hjälper. Bommarna i bågar hjälper oss att jobba med balans, böjning och jämnhet i båda varv. Hästen får möjlighet att trampa under sig bättre, och du som ryttare får träna på att följa med i svängen utan att tappa takt eller form. Beroende på grupp och nivå kommer vi att anpassa svårighetsgraden efter just er. ⭐ Markarbete Det är ridning över bommar som ligger på marken eller något upphöjda. Övningarna hjälper hästen att: lyfta benen mer aktivt an...
Läs mer

Hej måndag!

Bild
  och fina hästar ;-) Att vi måste träna på det vi vill bli bättre på är förhoppningsvis en självklarhet, men att inte ge upp när det blir lite kämpigt är för många betydligt svårare. Därför är det så viktigt att påminna sig om att utveckling sker steg för steg, ibland med små framsteg som knappt känns – men som i det långa loppet gör hela skillnaden. Jag har förmånen att få jobba med så många duktiga elever som verkligen vill bli bättre, och det är just deras engagemang som är min största motivation. Att få se elever kämpa på, hitta nya vägar och upptäcka känslan när det lossnar – det är det som gör att jag hela tiden vill utvecklas och bli en ännu bättre ridlärare och tränare. Förra måndagskvällen slog det mig verkligen hur fina ekipage vi har. Att få arbeta både långsiktigt och kontinuerligt med samma elever och hästar är en enorm styrka. Det gör att vi kan bygga vidare på detaljer, våga utmana oss själva och samtidigt ge både häst och ryttare tid att växa i sin takt. Den här...
Läs mer