Livet med djur!

Jag har påbörjat så många inlägg den senaste tiden, men haft svårt att landa i något som verkligen känts rätt att dela. Ibland fastnar orden, kanske för att ämnet är tungt, eller för att känslorna är för starka.

Men nu väljer jag att skriva om något som är både viktigt och väldigt jobbigt.

När är det dags för ditt djur att vandra vidare?

När det gäller hästar handlar det tyvärr många gånger om skador som aldrig blir bra. Då är det veterinären som gör bedömningen om hästen kan leva ett fortsatt värdigt liv – eller inte.
Och just ordet värdigt är så oerhört viktigt att stanna upp vid.

Alltför ofta är det våra egna egoistiska känslor som får styra. Kärleken, rädslan för sorgen och oviljan att släppa taget gör att vi blundar för det som egentligen är bäst för djuret.

Det bland det svåraste med att ha djur är att behöva fatta beslutet när det är dags att avsluta ett liv. Tyvärr väntar många djurägare för länge med att ta bort gamla eller sjuka djur. Det innebär att djuret får lida – ibland i flera år – innan beslutet till slut tas. Inte av illvilja, utan för att våra känslor får väga tyngre än djurets välmående.
Och ja, beslutet är fruktansvärt tungt, även när man innerst inne vet att det är det enda rätta.

Mitt liv innebär många svåra beslut, eftersom jag har valt att ha många djur runt omkring mig. Man kan tro att det blir lättare med tiden – men det blir det aldrig.

Jag tog ett sådant där oerhört jobbigt beslut strax innan jul. Och idag tändes en ny stjärna på hästhimlen.
Jag vill tacka Cloe och hennes ägare för allt hon har gett oss under den tid hon varit i Stackebo.

Cloe köptes som första ponny till en av mina elever, och jag var med och hittade henne. När eleven sedan växte ur henne fick Cloe stanna kvar hos oss. Sedan dess har hon spridit glädje till många av mina elever och varit en trygg, snäll och ovärderlig läromästare.

Tack Cloe. Du kommer alltid ha en plats hos oss – och i våra hjärtan. ⭐