Hej måndag!

 

och fina hästar ;-)

Att vi måste träna på det vi vill bli bättre på är förhoppningsvis en självklarhet, men att inte ge upp när det blir lite kämpigt är för många betydligt svårare. Därför är det så viktigt att påminna sig om att utveckling sker steg för steg, ibland med små framsteg som knappt känns – men som i det långa loppet gör hela skillnaden.

Jag har förmånen att få jobba med så många duktiga elever som verkligen vill bli bättre, och det är just deras engagemang som är min största motivation. Att få se elever kämpa på, hitta nya vägar och upptäcka känslan när det lossnar – det är det som gör att jag hela tiden vill utvecklas och bli en ännu bättre ridlärare och tränare.

Förra måndagskvällen slog det mig verkligen hur fina ekipage vi har. Att få arbeta både långsiktigt och kontinuerligt med samma elever och hästar är en enorm styrka. Det gör att vi kan bygga vidare på detaljer, våga utmana oss själva och samtidigt ge både häst och ryttare tid att växa i sin takt.

Den här veckan kommer vi att fortsätta med fokus på stilla och fin hand. Det låter kanske enkelt, men det kräver både styrka, balans och en medvetenhet i hela kroppen – särskilt när vi lägger till lätt sits och bommar. Här blir det tydligt hur viktigt samspelet är: att ryttaren lär sig att följa med i hästens rörelser utan att störa mer än nödvändigt.

Vi pratar ofta om just det: att störa hästen så lite som möjligt. Men för att kunna rida så mjukt och följsamt som vi önskar krävs det en kroppskontroll som bara går att bygga upp genom regelbunden träning. Vi tränar alltså inte bara hästen – vi tränar minst lika mycket oss själva.

Och det är just den resan som är så givande: att se både ryttare och häst bli starkare, mer i balans och mer harmoniska tillsammans. Det är inte alltid lätt, men det är alltid värt det.

Nu blickar vi fram emot en härlig september vecka......