Lindas blogg - utbildning-träning-tävling

Lilleman två veckor gammal, 2020! Lilleman och Sessan träffas för första gången. Sessan och Lilleman 2021! Tyra 😍 Jag har länge tänkt att jag ska börja rida Nicco och att han ska bli min nästa dressyrstjärna… men har nu insett att han förmodligen kommer vara lite för opålitlig för min del ett bra tag till – och kanske hela livet – och passar då Ebba bättre. Ibland får man bara acceptera att alla hästar inte är rätt för en själv, hur mycket man än vill att det ska vara så. Stackars Lilleman har inte varit mitt första val, och ska jag vara helt ärlig så har jag varit lite besviken på att han inte blev mer lik sin mamma Tyra. För er som inte vet så var Tyra min älskade häst före Gevalia. Det var hon som fick mig att börja tävla dressyr. Hon hade så mycket power och tryck i sig, men var – som många ston – inte helt enkel att samarbeta med alla dagar. När Lilleman bara var 4 månader blev Tyra sjuk i kemisk lunginflammation och hennes liv gick inte att rädda. Det var en otroligt tung tid oc...

Jag fick många kommentarer om hur fin häst jag har på tävlingen😍 Hade jag varit häst… så hade jag varit undersökt, röntgad och behandlad vid det här laget. MEN jag är ju människa… så jag går här med min smärta och min hälta och försöker få vardagen att fungera ändå. Lite “det går nog över”, lite “jag biter ihop”. Men ärligt talat – det här håller ju inte i längden. Så nu får det vara nog. Jag måste boka tid hos läkaren och kolla upp mitt knä som verkligen inte vill samarbeta med mig just nu. Så… slut på gnäll för den här gången 😅 Vi går över till något mycket roligare – tävlingen jag red förra helgen! Det var en tvåmomentstävling i WE, både teknik och speed, och jag red två klasser: LA och Msv B. Gevalia kändes verkligen fin redan på framridningen. Avslappnad, mjuk och med mig. Och det bästa av allt – hon höll kvar den känslan även när vi kom in på banan, trots att det fanns mycket att titta på. Det är verkligen en sån där sak som man inte tar för givet, så det var jag supernöjd med...

Oj vad det svänger… Igår kunde man läsa på Ridsportförbundets sida att smittoläget var lugnt och under kontroll. Det gav ändå en känsla av trygghet, som att vi kanske var på väg åt rätt håll. Men så vänder det snabbt – redan på kvällen kom nya rapporter. Ett nytt fall av EHV-1 har konstaterats i Ängelholm och dessutom ett fall av EHV-4 utanför Värnamo. EHV-4 är som tur är oftast mildare och påminner mer om en vanlig influensa, men det är ändå inget att ta lätt på. I värsta fall kan det orsaka att ett dräktigt sto kastar sitt föl, så det gäller att vara uppmärksam och försiktig även där. Vi inväntar också svar från Gark på provet som tagits på en av deras hästar. Förhoppningsvis kommer besked under dagen, och man märker hur mycket man går och väntar på just den typen av information just nu.  Här hemma gör vi det vi kan i förebyggande syfte. Just nu innebär det bland annat att vi tempar hästarna  för att snabbt kunna upptäcka om någon får feber. Det känns som en enkel men viktig...

  Nu är det tyvärr många träningar och tävlingar som ställs in på grund av smittorisken som just nu cirkulerar bland hästar. Det är såklart väldigt tråkigt när man har planerat, tränat och sett fram emot olika aktiviteter, men samtidigt är det helt nödvändigt för att stoppa spridningen av viruset och skydda våra hästar. Därför gäller det nu att alla är extra noggranna och försiktiga. En enkel men viktig rutin är att tempa sina hästar innan man åker iväg till träning, tävling eller andra samlingar. Feber är ofta det första tecknet på att något inte står rätt till, och genom att ha koll på temperaturen kan man upptäcka problem i tid. Det behöver inte alltid vara något allvarligt eller smittsamt bara för att hästen har feber, men i dessa tider är det viktigt att ta varje misstanke på allvar tills motsatsen är bevisad. Det är mycket bättre att stanna hemma en gång för mycket än en gång för lite, så att vi tillsammans kan minska risken för smittspridning i stallen. En sak som ändå känns...

På söndag är det tävling i Värnamo, dock inte på sjöbanan än 😉 Igår kväll kände jag mig trött och frusen, och en smygande huvudvärk började göra sig påmind. Som tur är har jag väldigt sällan huvudvärk, men när den väl kommer känns den desto tydligare. Under natten vaknade jag och kände mig som om jag precis hade gjort ett extremt tungt gympass – trött och med lite ont i hela kroppen. I det läget funderar jag: Hur i hela friden ska jag ens orka gå upp imorgon? Men så ringde klockan 06.45. Jag klev upp – och kroppen var faktiskt inte alls lika trött som under natten. Lite segare än vanligt, och huvudet var inte helt med, men ändå fullt hanterbart. Jag gick ut och släppte ut hästarna. Frisk luft och rörelse gör nästan alltid gott för måendet. Efter frukosten bestämde jag mig för att ändå åka till gymmet, men att anpassa träningen istället för att helt ställa in. Det blev ett lugnare konditionspass: 15 minuter airbike 15 minuter rodd 15 minuter stakning Efteråt kändes det faktiskt mycket ...

Jag är lite sugen på att starta en hopptävling igen 😍 Nu sitter jag här söndag eftermiddag och tänker ännu en gång att jag har mycket att vara tacksam för. Just grillat korv ute i det fina vädret med härligt sällskap av släkt och vänner. Vi är inte den mest normala skaran människor men vi har sällan tråkigt :-) Innan idag har jag fixat stallet och ridit. Började med att skritta ut en runda på ca 40 min, en sån där lugn tur där man hinner både rensa tankarna och bara njuta lite av att vara ute. Sen blev det ett pass på banan. Red bland annat igenom ett av dressyrprogrammen jag ska starta på söndag. Gevalia känns fin just nu. Jag rider mest på hacket för tillfället och hon känns väldigt avslappnad och fin i formen. Hoppas verkligen vi kan få med oss samma känsla även när bettet åker på till tävlingen. Det är alltid lite spännande att byta tillbaka, men känslan i ridningen just nu är väldigt positiv. Igår blev det också en uteritt först, en skrittrunda för att värma upp både kropp och kn...

Det blev en lång dag då vi åkte hemifrån kl 08.00 och kom hem strax innan 19.00. Trötta i både kropp och knopp – men sådär härligt nöjda som man bara är efter en dag fylld av inspiration, utmaningar och nya insikter. En dag med egen träning och att vara med när de andra tränade gav mig så många bra saker att ta med hem – både för min egen utveckling och för mina elevers. Det är verkligen värdefullt att få stå bredvid och titta, analysera och lyssna. Ofta lär man sig minst lika mycket av att se andra rida som av att själv sitta i sadeln. Men också ännu mer insikt i hur jäkla svårt en del saker faktiskt kan vara ;-) Det är nyttigt att bli påmind om det. Att utveckling inte är spikrakt uppåt, att vissa moment kräver tålamod – och att det ibland handlar mer om finlir än om stora förändringar. Jag red igenom en Msv B-bana (klassen som lag-SM går i). Vi tar oss igenom hela banan, men långt ifrån godkända poäng i alla moment. Samtidigt var detta ett första försök utan någon egentlig trän...