Ny chans för Lilleman!
Jag har länge tänkt att jag ska börja rida Nicco och att han ska bli min nästa dressyrstjärna… men har nu insett att han förmodligen kommer vara lite för opålitlig för min del ett bra tag till – och kanske hela livet – och passar då Ebba bättre. Ibland får man bara acceptera att alla hästar inte är rätt för en själv, hur mycket man än vill att det ska vara så.
Stackars Lilleman har inte varit mitt första val, och ska jag vara helt ärlig så har jag varit lite besviken på att han inte blev mer lik sin mamma Tyra. För er som inte vet så var Tyra min älskade häst före Gevalia. Det var hon som fick mig att börja tävla dressyr. Hon hade så mycket power och tryck i sig, men var – som många ston – inte helt enkel att samarbeta med alla dagar. När Lilleman bara var 4 månader blev Tyra sjuk i kemisk lunginflammation och hennes liv gick inte att rädda. Det var en otroligt tung tid och en stor sorg, men mitt i allt var jag ändå så tacksam över att jag fick behålla en del av henne genom honom.
Men han blev verkligen inte alls som sin mamma… och kanske var det just det som gjorde att jag hade svårt att riktigt se honom för den han är.
Nu har jag landat i att ge honom en ärlig chans – och kanske är han precis vad jag behöver. Efter så många år med mina älskade men ganska krävande ston, kanske en valack med ett lite mjukare sätt är helt rätt. En häst som inte behöver ifrågasätta allt, acceptera att jag inte alltid gör allt perfekt. Och så är han ju dessutom en riktigt fin kille 💕
Jag red honom i helgen och det märks verkligen att han vill göra rätt. Det har jag sett även när andra rider honom. Han förstår kanske inte alltid direkt vad man ber om, men så fort poletten trillar ner så gör han sitt bästa. Igår red jag honom och fokuserade bara på grunderna – lugn, rytm, tydlighet. Och redan idag kändes han bättre från första stund. Det är en sån där känsla som ger hopp och motivation.
Det känns som att vi kanske kan bygga något riktigt bra tillsammans, bara jag ger det tid och släpper mina gamla förväntningar. Istället för att jämföra honom med Tyra, så ska jag försöka lära känna Lilleman för den individ han är.
Så just nu är jag faktiskt väldigt peppad på det här. Det ska bli spännande att se hur långt vi kan komma tillsammans. Vi tar det i vår takt, bygger upp grunderna ordentligt – och sen får vi se när vi känner oss redo att testa en tävling 😊 han ska givetvis fortsätta att utbildas i hoppning också men då främst av Ebba.
OCH vet ni vad.... mina stövlar som jag beställde i höstas på Jönköping horse show..... är äntligen på väg till mig. Nu får vi för allt i världen hoppas att dem passar!
Kommentarer
Skicka en kommentar