Hade jag varit häst......
Hade jag varit häst… så hade jag varit undersökt, röntgad och behandlad vid det här laget.
MEN jag är ju människa… så jag går här med min smärta och min hälta och försöker få vardagen att fungera ändå. Lite “det går nog över”, lite “jag biter ihop”. Men ärligt talat – det här håller ju inte i längden. Så nu får det vara nog. Jag måste boka tid hos läkaren och kolla upp mitt knä som verkligen inte vill samarbeta med mig just nu.
Så… slut på gnäll för den här gången 😅
Vi går över till något mycket roligare – tävlingen jag red förra helgen!
Det var en tvåmomentstävling i WE, både teknik och speed, och jag red två klasser: LA och Msv B.
Gevalia kändes verkligen fin redan på framridningen. Avslappnad, mjuk och med mig. Och det bästa av allt – hon höll kvar den känslan även när vi kom in på banan, trots att det fanns mycket att titta på. Det är verkligen en sån där sak som man inte tar för givet, så det var jag supernöjd med.
Vi startade, och ganska direkt kom första lilla utmaningen. I första övergången, galopp–skritt vid grinden, var hon inte riktigt med mig. Jag fick ta i lite mer än jag ville… och ja, då kom Gevalias åsikt fram ganska tydligt 😅
När hon blir sur så blir hon verkligen SUR. Hon stänger lite av, surar ihop och tycker inte alls att mina hjälper är något att bry sig om. Och då blir det snabbt lite ringar på vattnet – små missar här och där, på sådant som vi egentligen brukar göra ganska enkelt.
Men jag försökte verkligen rida igenom det, hålla mig lugn och jobba tillbaka henne. Och även om det inte blev klockrent så fick vi ändå ihop en ritt med flera godkända moment.
Och alltså… två åttor i den svåra klassen, på en skala 1–10 – det är jag faktiskt riktigt nöjd med! 🙌
Jag tror att mycket av det som hände hänger ihop med att jag ännu inte hittat helt rätt i det bettlösa alternativet jag rider på just nu. En av de saker jag verkligen gillar med WE är ju att det är tillåtet att rida bettlöst – det passar oss så bra. Problemet är bara att just det bettlösa som Gevalia älskar, får jag inte tävla på.
Så nu är jag mitt i ett litet testprojekt där jag provar mig fram. Det jag använder nu är nog tyvärr lite för skarpt, och det säger min kära lilla häst ifrån om – tydligt. Så det är bara att fortsätta leta tills vi hittar något som både hon trivs med och som fungerar i tävlingssammanhang.
Trots allt så tar jag med mig väldigt mycket positivt från dagen. Att hon var så avslappnad inne på banan är nog det bästa av allt. Och att vi ändå red ihop ett godkänt teknikresultat i vår andra WE-tävling, och dessutom debut i Msv B, trots några dyra missar – det känns faktiskt riktigt bra.
Det finns mer att bygga vidare på där, helt klart 💪
Imorgon är det dags för WE-träning igen, och den här gången kommer tränaren hem till oss eftersom Gark har stängt anläggningen. Det ska bli så skönt att få jobba vidare i lugn och ro, och förhoppningsvis hitta lite fler nycklar – både för mig och Gevalia.
Och ja… kanske dags att ta hand om ryttaren också 😉
Kommentarer
Skicka en kommentar