Måndag!

Jag gjorde som så många andra gör just nu – lät AI skapa en bild av mig utifrån ett foto och det den “vet” om mig. Och alltså… lite småläskigt är det ändå. Hur mycket den kan plocka upp, tolka och återskapa, trots att jag själv inte tycker att jag har delat särskilt mycket. Tekniken går verkligen framåt i rasande fart.

Men tillbaka till verkligheten – stallet, kylan och vardagen.

En ny kylig vecka är här och vi är redan mer än halvvägs in i februari. Tiden springer verkligen iväg! Efter en teorivecka är vi nu tillbaka i full gång med ridningen igen. Hästarna och ponnyerna var rejält pigga innan lovet, så de har fått jobba ordentligt även under förra veckan, bland annat med riktiga galoppass för att få ur sig lite extra energi.

Idag står markarbete på schemat och resten av veckan blir det hoppning – förutom onsdag då vi har WE-träning (och det finns fortfarande platser kvar för den som är sugen!).

I fredags åkte vi iväg till Victoria Almgren, som Ebba tränar hoppning för. Den här gången hade vi bokat ett pass där Victoria själv red och hoppade Calle. Det är så värdefullt att låta en annan duktig ryttare rida ens häst – dels för att hon ännu bättre ska kunna hjälpa Ebba framåt, dels för att det är otroligt lärorikt att stå bredvid och lyssna på hur någon annan tänker, känner och analyserar.

Vi hade även med Nicco, som Ebba red och tog några språng på. Det var länge sedan han var iväg, så det var ett perfekt tillfälle att låta honom komma ut igen. Han skötte sig jättebra, var riktigt fin i ridningen och hoppade hinder för första gången på flera månader – så enkelt och okomplicerat. Vi tog bara några språng, just för att han skulle tycka att det var roligt och inte det minsta jobbigt. Det ska kännas positivt att vara tillbaka.

Jag och Gevalia tränar också på vidare. Vi har fått en ny utmaning – en riktigt svår men nyttig sådan. En av mina elever har opererat handen och får inte hålla tygeln i den handen, så hon måste rida med enhandsfattning. Jag rider ibland med en hand för skojs skull, men aldrig ett helt pass. Och det är faktiskt en helt annan sak.

För att kunna undervisa ordentligt måste jag ju själv testa fullt ut – så nu rider jag hela pass med en hand för att verkligen förstå hur jag bäst kan hjälpa min elev. Och alltså… att försöka göra slutor i trav och galopp med en hand är betydligt svårare än det ser ut! Det blir så tydligt var både jag och hästen har våra svagheter. Samtidigt ger det en väldigt klar bild av vad vi behöver jobba vidare med. Så ja – det kommer definitivt bli mer enhandsridning framöver.

Igår hoppade jag några små hinder med både Gevalia och Calle. Gevalia blev pigg och lite busig – och lydnaden har en tendens att försvinna när hindren kommer fram. Hon tycker verkligen att det är så roligt! Så där har jag nog svaret själv: vi måste hoppa mer. När något är så kul gäller det att kanalisera energin på rätt sätt.

Nu laddar vi för en vecka med markarbete, hoppning och fortsatt utveckling – både tvåhänt och enhänt. 🐴