Tävlingsdag!

Lite delar ur programmet.

Idag var jag och Gevalia i Jönköping och startade en klass. Till vår hjälp hade vi Christine med oss 💛

Min starttid var 12.58, så det blev ingen tidig morgon. Jag klev upp kl. 08.00 och var ute i stallet 08.40. Putsade av träns och stövlar – orkade inte ta det på lördagskvällen. Eftersom vi var iväg hela lördagen red jag lite senare på kvällen.

Packade i transporten och såg till att allt var med 😉

Tog in Gevalia; hon hade stått inne under natten och fått gå ut i sjukhagen på morgonen för att hålla sig ren.

Kan säga att hon inte var särskilt nöjd med mitt upplägg, och hon visade det på det sätt som bara hon kan. Hon ville inte stå still och inte bli borstad någonstans… Jag brukar börja med att knoppa eftersom det tar lite olika lång tid. Då vet jag hur mycket tid jag har kvar till ryktning och finlir. MEN så fort jag tog i manen kastade hon upp huvudet. Försökte prata lugnt med henne, sa till lite skarpare, men hon blev bara mer och mer utmanande och försökte till och med kliva över mig och pallen…

Tur att Christine kom då och kunde prata med henne och få henne på bättre tankar, så att jag kunde fixa knopparna. Jag beslöt att inte göra knoppen i pannan eftersom den brukar vara svårast – jag ville inte bråka om den när hon ändå skötte sig helt okej.

Tog ut henne för att lasta. Först ville hon gå iväg med mig, men så fort jag styrde henne mot transporten lastade hon sig själv i en sådan fart att jag knappt hann slänga upp grimskaftet på halsen…

Kan ju säga att jag inte frös när vi skulle åka.

Väl på plats är hon hur lugn och cool som helst i transporten. Jag öppnar luckan fram så hon kan kika ut, och där står hon nöjt och äter medan vi kollar in tävlingsplatsen.

Lastar ut och gör iordning henne, och hon är så lugn och avslappnad. Flätar pannluggen och hon står och sover.

Rider fram och hon är även här lugn och fin. Det bästa på hela tävlingen var nog att jag på framridningen fick henne sådär framme och fin som jag inte lyckats med på ett tag. En sådan lättnad att det ändå fanns där – jag hade börjat tro att något hindrade henne från att komma till den fina bärigheten.

Efter en bra framridning skrittade vi ner till tävlingsbanan och in i collecting ring, där jag gör sista checken innan start. Här blev hon spänd och lite mot hjälperna, vilket varit vårt problem… Men jag hade bestämt mig: oavsett vad hon gjorde skulle jag lätta i handen, rida fram och sedan samla tillbaka utan att dra henne i munnen. Det gjorde att hon kom ur sitt beteende och blev bättre med mig igen, även om det inte var lika bra som innan.

Vi fick startsignal och det var start utifrån banan – man rider alltså direkt in och börjar programmet. Hon blev väldigt framåt och ville sätta fart mot domaren, så jag fick hålla lite i bromsen. Men hon är ändå väldigt lydig i halterna. MEN när hon var så på fram bromsade jag bara med handen och glömde att lägga om skänkeln. Det gjorde att hon stannade lydigt men snubblade in i halten med bakbenen eftersom jag inte red in i halten.

I början ville hon bli lite springig men när jag red bra, fortsatte rida fram och mjuknade i handen, fick jag henne ganska bra med mig. Det blev bara bättre och bättre känsla ju längre programmet gick, och vi avslutade starkt med många 7:or och några 7,5:or. Sista uppridningen och halten gjorde hon precis som i starten, men nu red jag in i halten – och då fick vi en 8:a!

Jag är väldigt nöjd med dagens ridning. Även om det blev spänt kunde jag rida mig ur det på ett positivt sätt.

När jag åkte till tävlingen sa jag att jag inte var så pepp för denna och de kommande två tävlingarna, eftersom hon inte känts helt med mig hemma. Men när vi åkte hem var känslan en helt annan. Nu är jag taggad för två starter till i år.