Regn regn och regn....

Idag vid frukosten kände jag mig lite iakttagen, Nicco såg ut som han ville komma in och hälsa på 😍

Regn, regn och regn – ja, det är verkligen mycket av det nu...
Jag är så tacksam att vi har tak över huvudet när vi rider. Att kunna rida i ridhuset när det öser ner ute är verkligen guld värt – både för hästarna och oss. Det gör att man faktiskt kan njuta av ridningen även när novembervädret visar sin blötaste sida.

Nu är vi igång med veckan, och den här veckan varvar vi ridlektioner och teorilektioner – så roligt! Jag tycker det är så givande att varva mellan teori och praktik, för det ger en helt annan förståelse för helheten. 

Det är också nyttigt för mig själv. När jag förbereder teorilektionerna får jag tänka till lite extra kring varför jag gör som jag gör, både i hantering och ridning. Det är lätt att hamna i rutiner, men ibland behöver man stanna upp och faktiskt känna efter – vad säger hästen till mig just nu?

Och där kommer Gevalia verkligen in som en fantastisk lärare. Hon har varit med på mina teorilektioner den här veckan och visar så tydligt hur mycket en häst kan kommunicera – om man bara lyssnar. Bara i samband med borstning och förberedelser inför ridning berättar hon massor. Hon visar vad som känns bra och vad hon helst vill att jag ska göra på ett annat sätt. Det kan vara små saker – en blick, ett öra som vänds, ett steg åt sidan – men det säger så mycket.

Jag försöker alltid bekräfta henne: “Jag såg att du inte gillade det där” eller “Tack för att du stod still så fint.” Och det är så häftigt att se hur hon slappnar av när hon märker att jag verkligen lyssnar. Den där kommunikationen, det ömsesidiga lyssnandet, är något jag vill att alla elever ska få uppleva. Det är precis det jag vill förmedla under teorin – vikten av att vara lugn, trygg och uppmärksam. Hästarna berättar hela tiden för oss hur de känner, vi måste bara ta oss tid att höra dem.

Veckan i övrigt flyter på med fullt schema och mååånga privatlektioner. Det blir många timmar i ridhuset, men jag trivs där. Det är något speciellt med att se utvecklingen hos både häst och ryttare – små steg framåt som tillsammans blir något stort.

På torsdag ska jag och Gevalia träna WE (Working Equitation) igen, och det ser jag verkligen fram emot. Hon tycker det är så roligt och jag med! Det blir ingen mer tävling i WE i år, det finns helt enkelt inga kvar, men jag har två dressyrtävlingar kvar att se fram emot innan året är slut. 

Trots regnet, trots mörkret – så känns det faktiskt som en riktigt härlig hästvecka.