Fredag idag :-)

Thyra, en dam som lärde mig enormt mycket och som är mamma till Lilleman 💕

Jag var iväg och tränade för Micke i onsdags och red då bettlöst. Vilket gick väldigt bra, när vi kom till lite jobbigare saker försökte hon lite med huvudet men när det inte störde henne i munnen så sa hon helt enkel ok då gör vi så här och så fick jag igenom det som inte brukar vara så lätt att få igenom. Hon blev så jäkla fin till slut och då gör vi perfekta skänkelvikningar för båda skänklarna utan minsta problem. Bara den lilla detaljen att komma till det läget där hon 100% är med mig framåt och lyhörd. Igår testade jag att rida med ett rakt bett men hon började direkt ta ut tungan, hissade upp bettet på båda sidorna och då är tungan inne men hon blir inte nöjd i munnen. Vilket resulterar i sämre kommunikation för hennes fokus ligger mer på bettet än på mig...

 …Det är så tydligt hur enorm skillnad det gör för henne när munnen får vara i fred. Hon vill ju samarbeta – det märks så fort vi hittar rätt förutsättningar. Och det är egentligen ganska fint att se hur mycket hon visar vad hon behöver bara man lyssnar. Samtidigt känns det lite frustrerande, för jag vill ju kunna variera utrustning utan att hela kommunikationen faller isär. Men just nu är det bara att acceptera att hon talar om vad som funkar och vad som inte funkar, och då får jag jobba därifrån.

Jag ska erkänna att jag blev lite nedstämd efter ridpasset igår. Man hoppas ju varje gång att “nu kanske hon accepterar bettet bättre”, men hon gör så himla tydligt att hon inte är nöjd. Och när hennes fokus hamnar i munnen så försvinner den där lätta känslan vi hade i onsdags. Allt blir mer motigt, mer stökigt, och jag känner hur kommunikationen mellan oss bara blir grumligare. Det är verkligen motsatsen till det där härliga flytet vi hade utan bett – där hon bara var med, framme, rak och så himla positiv.

Så planen idag är att rida bettlöst igen när Catrin kommer. Jag vill få tillbaka den där känslan och samtidigt diskutera med henne hur jag ska tänka inför söndagens tävling. För just nu vet jag faktiskt inte. Det känns lite tråkigt att behöva avstå, men samtidigt vill jag inte gå in på banan med något som jag redan vet inte fungerar optimalt för oss. Hellre ett klokt beslut än en dålig upplevelse för både mig och Gevalia.

I veckan har jag ridit Calle några gånger. Det har varit både svårt och roligt att rida honom  – det är så stor kontrast jämfört med Gevalia, vilket faktiskt gör mig mer medveten om hur jag själv rider. Jag ska rida honom för Catrin också, mest för att se om det jag tänkt och känt stämmer eller om jag behöver justera min ridning på honom. Det blir spännande att höra hennes tankar!

Så ja, mycket hästar i huvudet just nu – men på ett bra sätt. Jag får bara ta en dag i taget och försöka hitta det som blir bäst för varje häst. Och framför allt lyssna på dem, för de säger ju faktiskt mycket mer än man ibland tror. Det gäller bara att ta sig tid att lyssna och fundera över hur jag ska gå vidare. Våga testa nya sätt, ibland blir det bra och ibland inte. Men testar du inte så tar du dig aldrig framåt.