Wow!

 

Alltså på riktigt – vilken programridning vi gjorde idag! 😍

Men om vi börjar från början…

Planen var att jag skulle åka iväg själv eftersom min groom tyvärr blev sjuk. Inget problem egentligen, det har jag gjort flera gånger innan. För av någon anledning tycker de flesta att dressyrtävlingar är väldigt långtråkiga 😉

Jag stod i stallet och knoppade, ganska nöjd med att ha god tid på mig, när mamma och pappa dök upp och erbjöd sig att hjälpa till. Väldigt uppskattat, särskilt eftersom min kära häst inte är den mest samarbetsvilliga när man ska pilla i manen.

Mitt i knoppandet kommer Ebba in och frågar om någon tänkt följa med, varpå pappa svarar att han ju "drog nitlotten" sist – alltså dressyrtävling istället för hoppning 😅 Han började fundera på när det egentligen var, och efter lite detektivarbete kom han fram till att det var i juli 2018! Så han tyckte nog att det var dags igen, och offrade sig till slut. Även om jag klarar mig själv är det alltid skönt med lite sällskap 💗

Den klassiska glömskan…

Allt flöt på tills vi nästan var framme – då fick jag den där känslan. Ni vet, när något bara inte känns rätt? Mycket riktigt – tränset var inte med 🙈
Som tur är så brukar jag alltid vara ute i god tid, så mamma fick köra tränset till Värnamo. Tack världens bästa mamma! 🙏

Med allt på plats kunde vi lasta ur och börja rida fram. Gevalia kändes riktigt fin, och jag följde planen till punkt och pricka. Det enda som krånglade lite var den förvända galoppen – tre försök i rad slog hon om. Där gäller det verkligen att inte stressa upp sig utan bara tänka: "Detta är inget problem, vi kan ju det här". Jag gjorde något annat en stund, samlade ihop oss och på nästa försök satt den klockrent. ✅

Inne på banan

När vi kom in på banan var Gevalia avslappnad och fokuserad, inte det minsta spänd vid domarbordet – vilket annars brukar vara en liten grej vi måste rida förbi några gånger.

Vi fick startsignal, och jag påminde mig själv: "Rida varje steg, men utan att bli hård i handen."

Uppridningen blev riktigt bra, även om hon inte stod helt still i halten (vilket annars aldrig är ett problem). Men det gäller att släppa det direkt och fokusera framåt. Resten av programmet flöt på som en dröm – hon var så med mig! Vi fick plötsligt lite extra power i ökningar, och både öppnor och slutor kändes bättre än någonsin.

När jag kom till skritten var känslan verkligen på topp. Skritten var lugn och taktmässig, och vi bara gled fram. Galoppen började också riktigt bra… tills jag fick total hjärnsläpp 😅
Jag hade ingen aning om vart jag skulle!

Jag stannade och domaren berättade var det var jag skulle göra och jag fick börja om där momentet började. Det kostar två poäng, men vad gör det? Minnet kom tillbaka och resten av galoppdelen blev magisk.

Den sista ökade galoppen – alltså, jag kunde inte låta bli att le hela vägen upp på den avslutande medellinjen. Vilken känsla!

Efteråt

När jag red ut från banan tänkte jag direkt:
"Oavsett vad resultatet blir, så är jag så jäkla nöjd!" 🥰

Pappa hade kollat på ryttaren innan mig och sa med glimten i ögat att:

"Sist kommer du i alla fall inte!" 😉

Jag skrittade av och lastade in Gevalia, tog upp resultatet och såg 67,9 % – trots felridningen!
Det är alltid härligt att ha en bra känsla själv, men när domaren dessutom håller med, då känns det helt fantastiskt.

Vi stannade kvar en stund för att se de sista resultaten. När det bara var två ekipage kvar låg jag fortfarande i ledning. Näst sista resultatet kom – fortfarande etta.
När sista ryttaren red klart och siffrorna dök upp… VINST!! 🏆

Jag kunde knappt tro det. Så himla roligt – och pappa måste ju helt klart följa med fler gånger, han verkar ju vara min tur-gubbe 😘

Summering

Det känns så otroligt skönt att äntligen kunna visa den ridning vi har hemma även inne på tävlingsbanan.
Att kunna rida med känsla, vara i nuet och verkligen ha hästen med sig hela vägen – det är precis det jag jobbat för.

Och idag – ja, idag satt det 💪💖

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jönköping

Bild
Igår var det dressyrtävling i Jönköping. Jag startade två klasser LA:3 och LA:6 (tidigare Msv:C2) Första klassen var hon inte riktigt med mig och känslan var inte på topp, men hyfsade % ändå, Vilket säger att vi verkligen har höjt vår nivå. Innan har en dålig känsla resulterat i runt 60% och nu istället runt 65%  Andra klassen som är en klass som tyvärr sällan är med på tävling men är ett av de roligaste programmen att rida. Jag har fokuserat mycket på enkla byten ur förvänd galopp och överstrykning i galoppen. För detta har inte fungerat så bra. Så när det igår funkade på tävling och jag fick 7:or på dessa punkter blir man väldigt glad. Överlag var känslan och vårat samarbete mycket bättre i denna klassen. Så ärligt var det lite surt att vara  0,1% från segern i klassen. Men att vi får med oss en andra placering hem är givetvis jätte roligt.  Nu har vi en tävling kvar i år, om två veckor i Gislaved. Eftersom Gevalia haft lite otur med hovböld, hosta och skav, så har det ...
Läs mer

Nöjd ;-)

Bild
  Vi har ett tvättrum där vi har en tvättmaskin för alla häst tillbehör. Det har varit lite kaos i det rummet och väldigt mycket tvätt att tvätta. Men nu har vi städat och jag har tvättat många maskiner de senaste dagarna, så nu finns det bara några otvättade saker kvar (i korghyllan till vänster) På den ny uppsatta hyllan till höger ligger nu ren tvätt, lite hänger fortfarande på tork och maskinen går fortfarande för fullt :-) Men vad nöjd jag känner mig nu. 
Läs mer

Hej måndag!

Bild
  och fina hästar ;-) Att vi måste träna på det vi vill bli bättre på är förhoppningsvis en självklarhet, men att inte ge upp när det blir lite kämpigt är för många betydligt svårare. Därför är det så viktigt att påminna sig om att utveckling sker steg för steg, ibland med små framsteg som knappt känns – men som i det långa loppet gör hela skillnaden. Jag har förmånen att få jobba med så många duktiga elever som verkligen vill bli bättre, och det är just deras engagemang som är min största motivation. Att få se elever kämpa på, hitta nya vägar och upptäcka känslan när det lossnar – det är det som gör att jag hela tiden vill utvecklas och bli en ännu bättre ridlärare och tränare. Förra måndagskvällen slog det mig verkligen hur fina ekipage vi har. Att få arbeta både långsiktigt och kontinuerligt med samma elever och hästar är en enorm styrka. Det gör att vi kan bygga vidare på detaljer, våga utmana oss själva och samtidigt ge både häst och ryttare tid att växa i sin takt. Den här...
Läs mer