Gårdagens träning!


Film från där jag avslutade med att rida några hindermoment efter varandra.

Jag rakade Gevalia på förmiddagen för att se om det gjorde henne något piggare. Hon har aldrig varit så lugn och stilla vid rakning innan. Nu rakade jag bara halsen, så hon behövde inte stå stilla så länge, och det är ju en fördel då tålamodet brukar ta slut innan hela kroppen är färdig. Hon brukar inte vara så förtjust i rakning nära öronen, men igår stod hon bara avslappnat och njöt när jag rakade även där. Rakade fram två äckliga älgloppor – usch! – de är verkligen svåra att upptäcka i den lite tjockare pälsen nu när hösten dragit igång på allvar.


Till träningen. Det var framförallt två moment jag ville fokusera lite extra på, eftersom jag inte riktigt fått ihop det i mitt huvud hur jag skulle tänka med väg och övergångar. Som tur var hade jag två stycken att diskutera med om hur den bästa lösningen kunde vara, och det hjälpte verkligen att få olika perspektiv. Vi bollade idéer en stund, och till slut föll bitarna på plats. Nu har jag en tydlig plan för hur momenten ska ridas – och det är verkligen en förutsättning för att lyckas.

Energin hos både mig och Gevalia fick vi jobba en del på under framridningen. Hon var lite seg i början, hon är väldigt lösgjord och fin men ingen motorn är igång. Men efter en stund, när JAG började rida henne ordentligt och med mer energi från min sida, kände jag hur hon kom ihop i formen och började jobba med mig. När jag vaknade till liv, vaknar hon till liv – det är så tydligt hur vi påverkar varandra! Du får tillbaka den energin du ger och det gäller nog med alla i livet!


Själva träningen gick ändå riktigt bra. Jag är nöjd med känslan, även om jag inser att jag behöver öva mer på min timing i övergångarna mellan momenten. Det är lättare sagt än gjort när mycket ska hända på kort sträcka – huvudet hinner knappt med alla detaljer, och det gäller att ligga steget före hela tiden. Men det kändes som att jag hittade en bättre rytm mot slutet, och det gav en liten boost inför helgen.

Efteråt kände jag mig både trött och nöjd på ett bra sätt – som att vi verkligen hade fått något gjort.


Nu är jag dessutom mer taggad inför tävling igen! Mitt mål är enkelt men viktigt: att klara alla tre moment utan att bli utesluten. Största risken är nog fortfarande att jag rider fel väg... Men med den plan jag har nu känner jag mig tryggare i upplägget.

I det tredje speedmomentet kommer jag inte att satsa fullt ut på den första tävlingen. Det är lite klurigare med en större häst som Gevalia – att både hinna få upp farten och sen kunna bromsa upp kontrollerat kräver precision. Så nu i början kommer jag att rida mer på säkerhet och fokus på vägarna, snarare än att jaga tider.

Om allt går enligt plan kan vi börja öka tempot längre fram, när vi båda har fått mer rutin och självförtroende i momenten.


När jag körde hem kände jag mig glad och nöjd. Det är så mycket som börjar falla på plats nu, och även om det fortfarande finns massor att finslipa så känns riktningen rätt. Det är den där känslan av små framsteg som gör allt slit värt det. Tacksamheten över att ha en så fin häst att jobba med är stor, det är ju jag som har lärt henne allt hon kan ( både de bra och de dåliga ) och hon har lärt mig enormt mycket💪🐴



 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hej måndag!

Vilken helg, vilket väder – så underbart! ☀️

Tillbaka på riktigt – kul att vara här igen!