SOL

Solsemester – en vecka utan att behöva skita ner sig, en vecka att vara lat utan det minsta dåligt samvete.

Eller… det är i alla fall tanken.

Kanske inte riktigt sant, om jag ska vara ärlig. Varje gång vi är på väg till flyget, och under själva resan mot semestermålet, så kommer den där känslan smygande. Den där lilla rösten i bakhuvudet som frågar: Är det här verkligen det bästa sättet att spendera pengarna på? Har jag verkligen tid för detta? Jag vet ju hur mycket som finns att göra hemma. Det är alltid något som väntar, något som ligger och gnager på att bli gjort.

En olustig känsla infinner sig. Lite skuld, lite stress. Men det är tur att man inte kan ångra sig där och då – när planet lyfter finns det liksom ingen återvändo. Och vet ni vad? Det är nog precis det jag behöver. Ett tydligt stopp. En paus jag inte kan smita ifrån.

För när vi väl är på plats – då infinner sig lugnet. Jag landar. Släpper taget. Andas. Då blir det verkligen en vecka av lata dagar med sol, bad och god mat. Inga tider att passa, inga måsten. En vecka där man får gå runt i  klänningar och bikini , utan att behöva tänka på att andra också vill ha mat, skötsel och sällskap. Det är lyx. På riktigt.

Men det hade aldrig funkat om jag inte hade så många genuint snälla, pålitliga och hjälpsamma människor omkring mig. Ni vet vilka ni är. Tack till alla er som på olika sätt hjälper till där hemma – Tack för att ni gör det möjligt för mig att få en sån här vecka utan att behöva ha dåligt samvete. ❤️❤️

Och det är inte som att jag bara kopplar bort allt heller, lite jobb sköter jag från solstolen. Men framförallt lyssnar jag på deckare – såna jag aldrig riktigt hinner med hemma. Ljudböcker i solstolen, kvällspromenader längs stranden. Men ju längre veckan går, desto mer smyger sig hästlivet tillbaka. Det börjar med att jag scrollar igenom nån artikel, sen en dressyrpodd, och plötsligt sitter jag där och övar dressyrprogram som om det vore semesterlektyr. För det är det, på mitt sätt.

Jag har bestämt mig för att göra en start på tävlingen i Värnamo den 5 oktober – så lite plugg behövs faktiskt. Det är inte bara att lära sig i vilken ordning rörelserna ska utföras. Jag visualiserar känslan i kroppen, hur ska jag tänka och göra inför och i momentet. Det känns lite galet att tänka på det mitt i solbrännan och paraplydrinkarna, men det är också det som är så härligt. Att få längta efter vardagen igen. Att vara lat en stund – och sen återvända med ny energi och nya mål.

Så ja, semester är inte bara en paus från livet – det är också en chans att få syn på vad man faktiskt älskar mest. Och när man inser att man saknar hästlukten mer än hotellschampot – då vet man att man är på rätt plats i livet.