Vilken lång och orolig kväll.....

Här hittades hon 💕👏

 .... det blev i måndags. 

Ebba körde Kiara till våra kompisar på måndagen för att planen var att hon skulle vara hos dem i sommar och ev längre för att den lilla ryttaren i familjen ska fortsätta rida och utbilda henne.

Men klockan 18,00 på måndags kvällen ringer Ebba mig och säger att Kiara har rymt och varit borta i två timmar. Hon säger att de är många som är ute och letar efter henne. Jag lägger chockad på telefonen, får direkt upp bilder i huvudet där lilla Kiara har gått ner sig i något kärr...... Med en stor klump i magen är det bara att fortsätta med lektionerna hemma med vetskapen att det är många ute i skogen och letar efter henne.

Varje gång det ringer eller plingar i telefonen stannar nästan hjärtat, är det bra eller dåliga nyheter som kommer. Det kom uppdateringar om att läget var oförändrat, så när jag slutade 21,15 var hon fortfarande spårlöst försvunnen.......

Jag och andra som var kvar i stallet åkte dit för att hjälpa till, två drönare var uppe i luften och letade men fortfarande inga spår efter henne. 

Jag och Sussi gav oss ut i skogen och vandrade, försökte hålla positiva tankar i huvudet. Vilket var svårt när man gick och såg alla stora djupa diken.

Vi träffade på pappa och två andra i skogen som var påväg åt samma håll som vi, de sa att de sett spår som de tror var efter Kiara. Så vi fortsätter längre bort på vägen, DÅ RINGER EBBA OCH SÄGER ATT HON ÄR HITTAD OCH VERKAR OSKADD.

Jag blev så glad och lättad att jag grät, vilket ja gör även nu när jag skriver.

Det visade sig att vi var på rätt väg, vi behövde inte gå så långt till innan vi mötte dem som hittat henne. Kiaras uppsyn var lika pigg och busig som vanligt, hon hade inga synliga tecken på att hon farit illa eller ens varit upp stressad över situationen trots att hon varit borta över 6 timmar ensam i en helt främmande skog. Det var i sista stund vi hittade henne innan mörkret kom, det var mörkt när vi kom tillbaka till stallet med henne. Där hon fick stå under natten.

Tusen tusen tack för alla som hjälpte till på något vis, är så tacksam för att hjälpsamma människor som ställer upp.

Igår gjorde vi ett nytt försök med att släppa henne i hage, en hage längre i från vägen med mycket gräs. Ebba och Mia vaktade hästarna länge och alt såg bra ut, men för säkerhetsskäl satte Ebba på henne en hundpejl. Vilket var väldigt tur för efter någon timme utan hagvakt larmade pejlen om att hon var utanför hagen. Ebba åker dit och hjon och Mia ger sig ut i skogen där pejlen visar att hon varit och de hittar henne. Denna gången hade hon gett sig ut i nästan oframkomlig terräng. Så det var inte det lättaste att få tillbaka henne genom snår, lera och vattendrag. Men Ebba konstaterar att hon kommer bli  en perfekt terräng ponny för hon går fram precis överallt. Hoppa kan hon också för det enda sättet hon kunnat ta sig ur hagen måste vara över staketet....

Så nu är hon hemma igen den lilla skitponnyn. Så får vi se hur vi gör med henne i framtiden. Känns ju inte som att jag någon gång kommer kunna sälja henne....