Sååå dåligt samvete...
Att förstå och tolka våra hästar rätt är allt annat än lätt och när jag tolkat något fel så får jag så dåligt samvete.
Nu har det hänt att jag tänkt fel.....
Gevalia har ju varit lite sur i början av ridpassen i drygt en vecka. Men i tisdags var hon ännu surare och det släppte inte helt på hela passet. Slutade helt att byta galopp och ju mer jag försökte desto surare blev hon. Jag la ner det hela och skrittade en sväng i stället. Hon har ju lite humör så att hon surar lite brukar inte betyda mer än att hon tycker att jag lägger mig i onödan. Men när jag verkligen tänker efter så har hon inte visat den sidan på mycket länge, därför borde jag tänkt till lite tidigare.
Jag red inte på onsdagen för att nu var min känsla att det var något som inte stämde. På torsdagen var det dags att sko om henne och då upptäckte vi att ena framskon hade vridit sig lite och tryckte in på ena sidan där en söm då kom lite i kläm.
När jag red ett pass efter skoningen var hon inte det minsta sur utan jobbade på glatt och villigt. Men vilket dåligt samvete jag då fick..... här har hon försökt att säga att et gör lite ont men jag har inte lyssnat och så fantastiska som de är så försöker dem så gott det går att göra oss till lags.
Men nästa gång ska jag vara mer lyhörd över ändrat beteende 💕
Ja, hästar är så fantastiska och ville ge allt, men det är svårt att lyssna in i nån personlighet med främmande språk och som inte kan prata 🙈 Håll inte fast din dåligt samvete, utan: nu är du rikare om mer medvetande. 🧡 Ha en fin måndag.
SvaraRadera