Vivan, älskade Vivan

Jag har funderat mycket över hur jag ska göra med Vivan. Hon är gammal och kroppen börjar sakta bli sämre, även om hon fortfarande tycker det är roligt att jobba ( med rätt elever på ryggen ).

Men så igår under lektionen började hon halta ganska mycket på sitt framben, samma ben som hon hade ont i förra gången hon var halt. 

Detta gjorde mitt beslut mycket enklare, jag har hela tiden sagt att hon ska inte gå och ha ont någonstans. Jag vill att dem ska få avsluta livet medans de fortfarande mår bra och har livsglädje kvar.

Så jag har beslutat att hon inom en snar framtid kommer lämna oss 😭💔

Hon kommer vara saknad av många men den som kommer sakna henne mest är Gevalia, vilket gör det extra jobbigt. Klart hela hennes flock kommer sakna henne, hon är deras trygghet, deras mamma och fostrare. 

Jag har haft henne som arbetskamrat i 14 år och hon har varit helt fantastisk MEN också gett mig många extra grå hårstrån.....

Att hon skulle bli ridskolehäst när hon kom till oss var inte alls tanken. Utan hon kom för att min syster Johanna hade fått ta bort sin häst och Vivans ägare hade så många hästar så de sa att Johanna kunde låna henne. Vivan har alltid varit svår och speciell, hennes ägare sa från början att hon i fel händer blir en riktigt farlig häst.

Jag glömmer aldrig dagen då hon kom......

Först och främst kom hon i en stor lastbil eftersom de inte kunde lasta henne i transport. De lastade ur henne med kedjegrimskaft runt nosen, ändå så ställer hon sig på bakbenen när hon inte ville gå in i stallet.

Vivan är utbildad av välkända och duktiga Viktoria Almgren och hon tävlade även henne lite till en början. Men Vivan ville inte alls det där med tävling och flera gånger kom de inte ens genom starten, därför blev det aldrig någon tävlingshäst av henne som var tänkt från början.

När de då inte viste vad de skulle göra med henne blev det hit hon kom. Vi var iväg lite och hoppade med henne och det gick bra ibland minder bra andra gånger. Men jag har bland annat vunnit en stilhoppning på henne och Johanna lärde sig väldigt mycket av henne. Det där med lastningen var heller inget problem efter lite övertalning. Jag åkte till och med iväg själv med henne på träning.

Men humöret när man borstar och sadlar har alltid varit lika illa. Jag trodde att jag skulle kunna fixa detta beteendet 2010 när jag och Vivan tillbringade 3 veckor tillsammans på Strömsholm och ridledarutbildning. Men så fel jag hade, det gick inte alls att ändra på henne gällande detta.

Efter ett tag här började hon gå med någon lektion och det slutade med att hon fick stanna här och bli lektionshäst på heltid. Ägarna var väldigt måna om att hon skulle få vara här och att jag ALDRIG fick sälja henne. Så dem var helt fantastiska och sponsrade oss med henne. Denna häst har sen arbetat på i lång och trogen tjänst, även om hon några dagar i sitt liv arbetsvägrat genom att inte komma in från hagen 😂

De senaste åren har hon blivit lite kräsen på vem som rider henne. Har jag satt en ryttare med för lite kunskap och känsla så har hon bokstavligen inte rört sig ur fläcken. Dem som har kommit lite längre men inte fullt ut enligt Vivan kunde hon röra sig med med inte med någon större motivation. Men ryttarna hon trivdes med så var hon pigg och super arbetsvillig ända in i slutet. 

Det finns mycket jag skulle kunna berätta om Vivan men då tröttar ni nog på att läsa......