Vad snabbt olyckan kan vara framme.....

 Igår åkte jag iväg och dressyrtränade igen, tredje träningen för Anni.

Hon har en ridbana en bit i från gården, så den ligger för sig själv. När jag kommer dit så rider Anni sin egna häst, en svart väldigt fin häst.

Jag lastar ut Gevalia och gör iordning henne vid transporten när jag hör ett duns från banan, sen helt tyst. Jag tar Gevalia och går runt transporten för att se banan, och där ligger hon helt stilla på marken.....

När jag går dit hör jag att hon försöker ropa på mig. Hennes häst möter mig och jag fångar henne så att jag ska kunna hålla koll på henne och Gevalia. Men kan ju då inte gå helt fram, försöker prata med henne men till en början var hon väldigt otydlig. Fick till slut kontakt och hon ville inte jag skulle ringa ambulans direkt utan jag skulle ringa hennes pappa. Men han svarade inte även om jag försökte några gånger, samtidigt som jag fortsatte prata med henne för at hålla koll på att hon var vid medvetandet. Hon kunde inte mammans nummer och när hon väl fick fram sin telefon var den död..... Ett litet tag där visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag frågade om jag skulle springa hem till hennes mamma som bor närmast, men det tyckte hon inte, utan sa att nu känns det som jag kommer överleva.

Sakta och försiktigt började hon röra på sig och kom till slut upp på fötterna, väldigt ont i kroppen.

Jag frågade igen om jag inte skulle hjälpa henne hem, men hon lika tjurskallig som en annan så ska man klara det själv. Så hon haltade hem med sin häst, där hemma visste jag att hennes mamma väntade på henne för hon skulle ta hand om hästen efter ridpasset.

Jag hoppade upp på Gevalia som var spänd och nervös, givetvis mycket beroende på mig såklart. Min första tanke var att jag vill inte trilla av och slå mig och  då blev jag inte mer avslappnad precis. 

Men sen fick jag tala om för mig själv att börja nu rida och fokusera på att göra något istället och snabbt var hon avslappnad och fin när hon kände att jag var som vanligt igen. 

Efter en stund kom Anni tillbaka, hennes mamma körde ner henne till banan och hon bet ihop och höll en jättebra träning.

Nu hoppas jag verkligen att hon inte fått några större skador utan repar sig fort.

Men vad var det då som hände......

Hon skulle bara göra någon övergång till för att få hästen lite mer med sig, men när hästen ville bromsa upp själv och hon bad den gå fram så ställde den sig på bakbenen och slog över.

Alltså så fort olyckan kan vara framme, tur i oturen att jag skulle rida efter henne och kunde hjälpa henne.