Fredag!

Alltid härligt med fredag och ännu en solig dag framför oss.

Vi går tillbaka till onsdagen och min hoppträning för Micke. Först och främst så var Gevalia mycket piggare och finare redan från start än tisdagen.

MEN när jag kom in i ridhuset och det var byggt en fin tävlingsbana med massa fina hinder knöt det sig lite i magen på mig. Både att hinderna kändes stora (vilket de inte  var) och att jag blev rädd att hon skulle bli tittig = tvärstanna och jag flyger!! Så väldigt bra pepp talk till mig själv att det första man tänker på är att flyga av...... även om min kära häst ALDRIG har gjort något sådant innan. Hjärnan är konstig den, det har ju gått bra i hoppningen för mig så det finns ingen logisk anledning till mina tankar.

Men som sagt hästen kändes super fin och hinderna kändes bättre och bättre när jag red runt dem. Men jag sa till Micke att vi börjar lågt idag.

Efter lite framridning så hoppade vi fram och hon var pigg och hoppglad, inte tänkte hon stanna inte. Men hon tar i lite väl mycket ibland när hon tycker hinderna känns läskiga.

Sen hoppade vi banan som låg på ca 100 cm och hon hoppade gladeligen allt, men vi rev några. Rivningarna kommer för att tempot blev lite högt och att hon inte hjälper mig att backa av själv mot hinderna när de är så låga. Vi höjde till andra rundan och nu kändes det bra att hoppa, fick till en lite bättre runda. Men behöver fortfarande spänna bågen lite till för att få en bättre språngkurva. En sista gång på banan som var 12 språng lång, kan säga att både jag och hästen nu var lite trötta men fick till den bästa rundan av de tre :-) och återigen kan jag konstatera att min häst ställer upp på mig till 100 % även om det inte alltid blir felfritt så hoppar hon i alla lägen. 

Återigen säger Micke: "Jag ljuger inte när jag säger att du sitter på en av de bästa hästarna på att hoppa jag har i träning"

Men vad hjälper det när ryttaren är höjdrädd 😂

Det är hopptävling nästa helg och nu är jag mycket mer taggad inför den!