Tacksam!
Många gånger när man pratar med stall ägare så kommer inackorderingar upp på tal och allt som oftast inte på ett positivt sätt. Det brukar vara svårt att samsas i samma stall med många olika synsätt och viljor.
Detta kom jag att tänka på igår när jag hade min förmiddags lektion där en av mina inhyrningar rider med. Hon kommer nämligen med en bukett blommor till mig för att jag varit så förkyld och dålig och behövde muntras upp, hur gulligt och omtänksamt var inte detta.
Vi har haft inackorderingar i stallet här i Stackebo så länge jag minns. Det har för det mesta varit roligt och givande. Men minns också när jag var yngre att jag tyckte det var lite jobbigt och anpassade mina tider i stallet efter vem som var där. Var säkert lite extra tonårs känslig då ;-)
Under min tid som stallägare har det funkat bra nästan hela tiden. Jag försöker vara väldigt noggrann med vem som får flytta hit. Men ändå har jag lyckats få fel människor några gånger, när det blivit så att personerna ifråga tar väldigt mycket energi från mig och sprider negativ energi runt sig så har jag helt enkel sagt upp stallplatsen. Mitt stall är inte det ända i världen och passar man inte med mig är det bättre att hitta något annan stall där man förhoppningsvis passar bättre.
Jag tror att det som gör att vi har så bra stämning i stallet är mycket för att alla är "uppfostrade" och upplärda i min syn på hästar och häst hantering. Med samma grund tänk är det lättare att förstå varandra.
Sen är det viktigt att jag vågar vara rätt fram och säga hur jag vill ha det och lika viktigt att mina stallkompisar vågar säga vad de tycker och tänker till mig. Alla kan vi göra saker som inte blir så bra men det är då viktigt att ta problemet med personen det gäller och inte gå och prata med massa andra om det.,
Det värsta jag vet är att höra från andra att någon tycker saker och ting inte är bra.
Kan säga att jag fått jobba med mig själv när det gäller att ta emot synpunkter från andra, jag har väldigt lätt att ta det som personlig kritik. Men jag har blivit äldre och klokare och tar det bättre nu :-)
Men det jag ville komma till är att jag är väldigt tacksam för min inhyrningar. De ger mig glädje, alltid mötas av glada människor som hälsar glatt. Det ger mig tryggheten av att veta att jag har många att ringa som skulle ställa upp om jag behöver hjälp. Gemenskapen är guld värd, gamla som unga spenderar vi mycket tid ihop. Långa fika stunder (eller jag menar planeringsstunder) ihop.
Jag får frågan ibland om det inte är jobbigt att ha så mycket folk i stallet jämt. Men det är inte folk där jämt. Känner jag för att vara själv så anpassar jag bara tiden. Men det är inte så ofta, en vanlig helgdag hänger jag i stallet med hästar och stallkompisar hela dagen utan minsta problem :-) Går hellre ut och sätter mig i klubbstugan med gänget än att sitta själv inne.....
Min förhoppning är att stallet ska vara en fristad och att alla ska trivas och må bra, kunna glömma bekymmer och besvär en stund.
HA EN HÄRLIG FREDAG :-)
.png)
Det sistnämnda kan jag skriva under på! Saknar min bästa fristad varje dag ❤️ Tror aldrig jag kommer hitta någon plats som är lika bra… ❤️ //Christine
SvaraRaderaDu är saknad här också!
RaderaVi är såå tacksamma för att vi hittade till Stackebo då för massa år sedan och än mer tacksamma nu när vi ser till hur allt blev! Vi tackar för all hjälp vi alltid får när vår kunskap inte räcker till. <3
SvaraRaderaÅh vilken fin tanke med blommorna! En sådan uppmärksam människa behöver vi alla här och där nån gång.
SvaraRaderaHej Linda!
Det är så underbart att din blogg är tillbaka! Vad jag har saknat den (men inte berättat om detta heller 🙈 förlåt!). Ibland när jag läser dina fina uppmärksamma och omtänksamma ord kan jag känna detsamma. Då får man en härlig varm känsla av, att man faktiskt inte är ensam med sina individuella problem i den stora världen.
Jag tycker att du gör rätt i att leva din dröm av din verksamhet och att du vågar stå för den här drömmen. Det är ej lätt, eftersom ridskoleverksamheten respektive ett stall för privata hästar etc. är ju så som du skriver också ett ställe för socialt bemötande. Nu har du hästar och jag barn på jobbet, men jag kan tänker mig att en så stor skillnad mellan hästföräldrar och barnföräldrar finns inte: de vill bara ha det bästa och de ska gärna få det bästa såklart, men det finns gränser.
Och då kommer det ofta till en konflikt.
Tyvärr har jag ingen stor positiv självkänsla och självbild av mig. Jag får jobba med detta varje dag att inte tvivla på mig själv hela tiden och gå sönder. Jag växte upp en värld, där jag ständigt blev kritiserade. Allt som jag gjorde dög inte. Så var det ej konstigt att bli mobbad i skolan. När man blev nedtryckt så är det svårt att komma upp från själv. Jag fick inte vara den som jag är och stöd i det. Istället blev det en form av straff från samhället. Så var tiden. Det gällde att prestera och inte vara en individ med en egen personlighet. Jag hade inte den här lyxen av föräldrar, som uppfostrade mig som en liten egoist, att lära styra och strunta i andra eller överköra dem med en ren självsäkerhet.
Nu kan man undra, vad hade varit bättre?
Nej, egentligen undrar jag ej. Jag är tacksam för, trots att det är så jobbigt att leva med den här erfarenheten. Visst kan det bli störande, när nån kritiserar mig destruktivt och kastar mig ur balansen med detta, men grundläggande är det så att jag kan göra ett bra jobb, att jag har mycket medkänslan för andra med en låg självkänsla och kunna bygga samt sträcka upp dem för att bli modigare.
Det behövde länge att kunna acceptera beröm.
Det är så viktigt med positiva tankar i livet ❤️
Tack för den lilla trygga världen på Stackebo!
💕
Radera