Lindas blogg - utbildning-träning-tävling

Solsemester – en vecka utan att behöva skita ner sig, en vecka att vara lat utan det minsta dåligt samvete. Eller… det är i alla fall tanken. Kanske inte riktigt sant, om jag ska vara ärlig. Varje gång vi är på väg till flyget, och under själva resan mot semestermålet, så kommer den där känslan smygande. Den där lilla rösten i bakhuvudet som frågar: Är det här verkligen det bästa sättet att spendera pengarna på? Har jag verkligen tid för detta? Jag vet ju hur mycket som finns att göra hemma. Det är alltid något som väntar, något som ligger och gnager på att bli gjort. En olustig känsla infinner sig. Lite skuld, lite stress. Men det är tur att man inte kan ångra sig där och då – när planet lyfter finns det liksom ingen återvändo. Och vet ni vad? Det är nog precis det jag behöver. Ett tydligt stopp. En paus jag inte kan smita ifrån. För när vi väl är på plats – då infinner sig lugnet. Jag landar. Släpper taget. Andas. Då blir det verkligen en vecka av lata dagar med sol, ba...

Att vara bäst eller att göra sitt bästa… Det är inte många av oss som kan bli bäst, men alla kan göra sitt bästa . Men gör du faktiskt ditt bästa – hela tiden? Om vi är ärliga, så orkar nog ingen göra sitt allra bästa precis hela tiden. Vardagen, livet och orken kommer emellan. Men när du tränar tillsammans med en häst, då tycker jag att du ska försöka göra ditt bästa – varje gång . Det är du skyldig både dig själv och hästen. För att kunna göra det krävs en plan. Du behöver veta vad du vill fokusera på, och du behöver fundera på vilka svårigheter som brukar uppstå . Vad är det som gör att du ibland fastnar, tappar fokus eller ger upp? Och ännu viktigare – vad kan du göra annorlunda den här gången? Hur undviker du att hamna i samma läge som du "alltid" gör, om du nu inte trivs där? När du rider på ridskola Du får veta vilken häst du ska rida. Kanske är det en häst som du tidigare haft svårt för. Det är lätt att direkt tänka: "Åh nej, det gick inte så...

Nu går vi in i en ny vecka och nya lektioner – det är dressyrvecka ! Den här gången kommer vi att fokusera på volter och övergångar , två grundläggande delar som stärker både hästens balans och ryttarens inverkan. Vi rider  stora mittvolten , en volt på 20 meter mellan E och B. Här tränar vi i både trav och galopp för att hitta jämn takt, rytm och rundning. På volten blir det extra tydligt om hästen böjer sig rätt och om ryttaren har koll på sina hjälper. För de som kommit en bit längre introducerar vi även tagen bakdel . Det innebär att vi rider in bakdelen med ytterskänkeln så att ytterbakbenet hamnar i samma spår som inner framben, samtidigt som hästen behåller sin ställning och böjning runt volten. 👉 Den här övningen är värdefull av flera skäl: Den hjälper hästen att aktivera bakdelen och bli mer bärig. Den ger ryttaren möjlighet att träna sina hjälper och hitta samspelet mellan hand, skänkel och sits. Den gör hästen mjukare och smidigare , vilket underlättar i...

Snart väntar denna vyn igen 😍🌞 När jag bestämde mig för att inte ha några vanliga grupplektioner på fredagar var jag lite nervös över om det skulle gå ihop sig med privatlektioner. Samtidigt tänkte jag att det kanske skulle innebära att jag inte behövde jobba alla fredagar utan faktiskt kunde få lite extra ledig tid... Men det har visat sig att mer ledig tid blev det absolut inte 😉 Intresset är riktigt stort för fredagsträningar – och det är så roligt! Det blir en härlig blandning av ekipage på olika nivåer, och jag uppskattar verkligen möjligheten att kunna ge varje ryttare mer tid. I privatlektionerna hinner vi gå in på detaljer och jobba med just det ekipaget behöver, och dessutom finns utrymme att prata mer, ställa frågor och diskutera ridning på ett djupare plan. Det är givande även för mig som tränare. Idag ser min fredag ut så här: 07.00 – Utsläpp och frukostfodring i stallet. 07.30 – Min egen frukost och tid att skriva detta inlägg. 08.30 – Rida Gevalia, alltid en bra s...

Förra hoppningen hoppade vi stuts  och fokus på sits och följsamhet. Vilket vi fortsätter med denna veckan men hoppar en tre kombination istället. Tjocka linjer = hinder och tunna linjer  = bommar på marken.  Så vi kommer hoppa en tre kombination med ett och två galoppsprång. För att hjälpa häst och ryttare att komma till bra avsprångspunkt  så lägger vi bommar på marken mellan hinderna. På detta sätt kan vi öva på att hoppa lite högre och öva sitsen och följsamheten i språng där hästen tar i lite mer. Hur högt vi hoppar beror som alltid på hur samspelet mellan häst och ryttare är och vad ryttaren känner sig säker på att göra. I en kombination hinner man påverka hästen mellan hinderna. Hästen kan ju ha lite för bråttom eller lite för dålig energi. Då måste vi vara snabba att känna detta och hinna påverka mellan hinderna. Vi har ett ensamt hinder på ena långsidan som vi kommer att travhoppa lite på till en början.

Detta hinder heter "Tre tunnor" och här ska man rida tre lika stora volter, i LA rids volterna i galopp med några skrittsteg emellan. Detta är ett av hinderna jag inte provat på att göra än. Träningen i torsdags gick bra, men det är en del att finslipa på. Det är ju inte bara att genomföra hinderna korrekt, det gäller ju att ta sig emellan dem på rätt sätt. I LA som jag ska starta är det galopp som är transportgångart, vilket betyder att det är galopp emellan hinderna och de flesta hinder görs i skritt eller halt. Så det gäller att kunna växla mellan galopp – halt – galopp. Jag och Gevalia är vana att göra halt ur galopp på våra inridningar i dressyrprogrammen, men väldigt sällan – eller typ aldrig – gör vi halt till galopp. Så det får vi träna på tills det sitter när det är dags. Det är verkligen en annan känsla än i dressyren, och jag märker att jag måste vara väldigt tydlig med hjälperna för att hon inte ska tveka. Vi tränade en del på momentet lans ur tunna – ring – la...

Det känns faktiskt som en evighet sedan jag sist var ute på tävlingsbanan. Och ska jag vara helt ärlig – jag saknar det inte särskilt mycket just nu. Sist jag startade var i slutet av mars. Sen kom lite småskador som satte stopp för både träning och tävling ett tag. Nu är vi igång igen, men lusten att åka iväg och tävla är inte direkt på topp. Och det finns egentligen två stora anledningar till det: Det har blivit så himla dyrt att tävla. Det är så roligt att träna hemma. Hemma känns det som att jag och Gevalia verkligen är på vår bästa nivå. Men så fort vi åker iväg och tävlar, då presterar ingen av oss riktigt på topp. Så summan av kardemumman så gjorde sista tävlingen mig både lite fattigare och lite olyckligare. Men… samtidigt finns den där rösten inom mig som vill mer. Som vill ta sig förbi den där tävlingsspärren och faktiskt kunna visa upp det vi kan tillsammans. Därför har jag bestämt mig för att prova ett nytt spår. Jag har varit iväg och tränat Working Equitation (WE)...

  och fina hästar ;-) Att vi måste träna på det vi vill bli bättre på är förhoppningsvis en självklarhet, men att inte ge upp när det blir lite kämpigt är för många betydligt svårare. Därför är det så viktigt att påminna sig om att utveckling sker steg för steg, ibland med små framsteg som knappt känns – men som i det långa loppet gör hela skillnaden. Jag har förmånen att få jobba med så många duktiga elever som verkligen vill bli bättre, och det är just deras engagemang som är min största motivation. Att få se elever kämpa på, hitta nya vägar och upptäcka känslan när det lossnar – det är det som gör att jag hela tiden vill utvecklas och bli en ännu bättre ridlärare och tränare. Förra måndagskvällen slog det mig verkligen hur fina ekipage vi har. Att få arbeta både långsiktigt och kontinuerligt med samma elever och hästar är en enorm styrka. Det gör att vi kan bygga vidare på detaljer, våga utmana oss själva och samtidigt ge både häst och ryttare tid att växa i sin takt. Den här...

  I veckan är fokus på volter och en stilla hand. Även om det känn som man har en stilla fin hand, så går det alltid att förbättra den. Det gäller även mig själv. Ett enkelt och bra sätt är att sätta någon slags pinne eller rör under tummar så kan vi inte göra onödiga tygeltag, både medvetna och omedvetna. Detta kommer vi pröva på idag när vi kommer jobba med ganska många 10- meters volter från medelinjen.  När vi styr så är handen stilla och vi vrider oss lite i överlivet för att se vart vi ska, då gör vi tillräckligt med handen och resten ska säte och skänklar sköta. Vi gör det svårt för hästen både när vi tar för mycket i en tygel eller om vi släpper efter för mycket. Band det svåraste i ridningen är att hitta känslan och att ge rätt hjälp i rätt ögonblick. Att hästen spårar betyder att både fram och bakben går i samma spår. Det är lätt till att vi rider hästen antingen för rak eller för böjd och då går dem ofta på dubbla spår. Då får dem inte den kraften och kroppskontroll...