Lindas blogg - utbildning-träning-tävling

Detta hinder heter "Tre tunnor" och här ska man rida tre lika stora volter, i LA rids volterna i galopp med några skrittsteg emellan. Detta är ett av hinderna jag inte provat på att göra än. Träningen i torsdags gick bra, men det är en del att finslipa på. Det är ju inte bara att genomföra hinderna korrekt, det gäller ju att ta sig emellan dem på rätt sätt. I LA som jag ska starta är det galopp som är transportgångart, vilket betyder att det är galopp emellan hinderna och de flesta hinder görs i skritt eller halt. Så det gäller att kunna växla mellan galopp – halt – galopp. Jag och Gevalia är vana att göra halt ur galopp på våra inridningar i dressyrprogrammen, men väldigt sällan – eller typ aldrig – gör vi halt till galopp. Så det får vi träna på tills det sitter när det är dags. Det är verkligen en annan känsla än i dressyren, och jag märker att jag måste vara väldigt tydlig med hjälperna för att hon inte ska tveka. Vi tränade en del på momentet lans ur tunna – ring – la...

Det känns faktiskt som en evighet sedan jag sist var ute på tävlingsbanan. Och ska jag vara helt ärlig – jag saknar det inte särskilt mycket just nu. Sist jag startade var i slutet av mars. Sen kom lite småskador som satte stopp för både träning och tävling ett tag. Nu är vi igång igen, men lusten att åka iväg och tävla är inte direkt på topp. Och det finns egentligen två stora anledningar till det: Det har blivit så himla dyrt att tävla. Det är så roligt att träna hemma. Hemma känns det som att jag och Gevalia verkligen är på vår bästa nivå. Men så fort vi åker iväg och tävlar, då presterar ingen av oss riktigt på topp. Så summan av kardemumman så gjorde sista tävlingen mig både lite fattigare och lite olyckligare. Men… samtidigt finns den där rösten inom mig som vill mer. Som vill ta sig förbi den där tävlingsspärren och faktiskt kunna visa upp det vi kan tillsammans. Därför har jag bestämt mig för att prova ett nytt spår. Jag har varit iväg och tränat Working Equitation (WE)...

  och fina hästar ;-) Att vi måste träna på det vi vill bli bättre på är förhoppningsvis en självklarhet, men att inte ge upp när det blir lite kämpigt är för många betydligt svårare. Därför är det så viktigt att påminna sig om att utveckling sker steg för steg, ibland med små framsteg som knappt känns – men som i det långa loppet gör hela skillnaden. Jag har förmånen att få jobba med så många duktiga elever som verkligen vill bli bättre, och det är just deras engagemang som är min största motivation. Att få se elever kämpa på, hitta nya vägar och upptäcka känslan när det lossnar – det är det som gör att jag hela tiden vill utvecklas och bli en ännu bättre ridlärare och tränare. Förra måndagskvällen slog det mig verkligen hur fina ekipage vi har. Att få arbeta både långsiktigt och kontinuerligt med samma elever och hästar är en enorm styrka. Det gör att vi kan bygga vidare på detaljer, våga utmana oss själva och samtidigt ge både häst och ryttare tid att växa i sin takt. Den här...

  I veckan är fokus på volter och en stilla hand. Även om det känn som man har en stilla fin hand, så går det alltid att förbättra den. Det gäller även mig själv. Ett enkelt och bra sätt är att sätta någon slags pinne eller rör under tummar så kan vi inte göra onödiga tygeltag, både medvetna och omedvetna. Detta kommer vi pröva på idag när vi kommer jobba med ganska många 10- meters volter från medelinjen.  När vi styr så är handen stilla och vi vrider oss lite i överlivet för att se vart vi ska, då gör vi tillräckligt med handen och resten ska säte och skänklar sköta. Vi gör det svårt för hästen både när vi tar för mycket i en tygel eller om vi släpper efter för mycket. Band det svåraste i ridningen är att hitta känslan och att ge rätt hjälp i rätt ögonblick. Att hästen spårar betyder att både fram och bakben går i samma spår. Det är lätt till att vi rider hästen antingen för rak eller för böjd och då går dem ofta på dubbla spår. Då får dem inte den kraften och kroppskontroll...

  Ja, hela livet består av toppar och dalar – både stora och små. Ibland kommer de samtidigt, och det gäller att försöka hålla balansen däremellan. Dalen som dök upp igår var att Toora började halta lite på ett framben. Det behöver inte vara något allvarligt, men just det benet har en historia. För många år sedan hade hon en stor skada där, en hovbensfraktur, och veterinären förklarade då att sådana skador kan lämna spår efter sig. Pålagringar runt det skadade området kan i värsta fall påverka hästen senare i livet. Vi hoppas verkligen inte att det är fallet nu. För tillfället får Toora vila, och vi ska undersöka hoven noga för att utesluta att det är en hovböld. Blir hon inte bättre inom någon vecka åker vi till veterinären för en ordentlig koll. Toppen idag är desto mer positiv – jag kunde återigen göra några marklyft på 100 kg 💪. Det behöver inte vara mer än så för att få känna den där lilla extra toppen i vardagen, den känslan av styrka och framsteg. Så ser livet ut: en ...

Linda och Gevalia  Måndag och jag hoppas alla haft en bra helg, det har jag. Det gäller at njuta av det härliga vädret. För mig innebär måndag ett pass på gymmet efter frukost för att kicka igång veckan, inte alltid att motivationen för detta ligger på topp.... men jag har aldrig ångrat ett pass i efterhand :-) Denna vecka är det terminens första hoppvecka. Om vi nu bortser från förra veckans terränghoppning, som vi kommer fortsätta med en del även denna veckan också så länge vädret tillåter detta.  Att hoppa tycker största delen av mina elever om att göra, en del gör det med lite skäck blandad förtjusning och några få med mest skräck..... Men som ni vet så hoppar ni efter egen vilja och som vanligt anpassar jag efter önskemål. Om vi nu tar lite teoretiskt om hoppningen. Hoppningens fem faser  1, Anridning Hästens närmar sig hindret Ryttaren måste ha en balanserad sits, en stadig kontakt med tygeln, blicken på hindret och rida framåt med energi. Hästen ska vara rak och i...